Stories
Att bryta generationsmönster genom att ta plats i bilden
1 januari 1970
Fotografier har spelat en betydande roll i mitt liv sedan jag var liten. Min mamma skapade omsorgsfullt våra familjealbum, fångade varje detalj i vackert arrangerade foton och medföljande texter. Dessa album gav en känsla av trygghet, särskilt när min familj flyttade från Mellanöstern till USA när jag bara var sex år gammal. Att bläddra genom de sidorna hjälpte mig att hantera utmaningarna med att lämna det bekanta och vänskaper bakom mig.
Written by Antonia Stubbe-Pettersson
PR & Partnership Lead at Once Upon
Under mina högstadieår började min mamma satsa på sin passion för fotografering professionellt. När min skola var stängd fann jag mig ofta bredvid henne i mörkrummet när hon förde bilder och berättelser till liv. Även om jag till en början suckade djupt när hon tog fram sin kamera, inser jag nu betydelsen av de ögonblick som fångades genom hennes lins och jag tackar henne för det.
När jag idag tittar igenom dessa album känner jag fortfarande samma värme och stabilitet. Jag märker dock att min mamma, som alltid stod bakom kameran, sällan är med på bilderna i våra familjealbum jämfört med hennes fyra barn och make. Medan hennes intresse för att fånga minnen utan tvekan smittade av sig på mig, gjorde även hennes ovilja att vara framför kameran det. Det är som om det beteendet har gått i arv. Idag, som förälder till tre vilda och nyfikna barn, dokumenterar jag varje litet ögonblick och milstolpe. Ändå, bland de tusentals bilderna i min telefon som följer deras tillväxt och våra äventyr tillsammans, är bristen på bilder där jag själv är med tydlig. Denna insikt tynger mig, särskilt när jag reflekterar över de missade möjligheterna att bevara minnen av min egen resa som mamma.
“Medan hennes intresse för att fånga minnen utan tvekan smittade av sig på mig, gjorde även hennes ovilja att vara framför kameran det. Det är som om det beteendet har gått i arv."
Jag har raderat foton av min gravida mage
där jag inte kunde se skönheten, och allt jag såg var kroppens förändringar. Jag har undvikit att vara med på bilder från mina egna stolta stunder eller under mina barns födelsedagar och vardagens magiska ögonblick. Min egen osäkerhet har ofta hållit mig utanför bilden.
Men nyligen har något förändrats inom mig. Det kan ha att göra med de kloka rösterna från mina växande barn eller den djupdykning vi gjort på Once Upon i detta ämne. Jag har börjat inse vikten av att bryta mig fri från detta generationsmönster. Även om jag kanske inte är nöjd med hur jag ser ut på ett foto just nu, vet jag att jag i framtiden bara kommer att se ögonblicket och minnena. Därför har jag börjat ta små, medvetna steg mot förändring.
“Jag vill att de ska komma ihåg mig som mer än bara deras mamma, utan som en aktiv deltagare i vår familjehistoria."
I sommar ska jag underteckna kontraktet med Once Upon, inte bara för att fira min egen berättelse, utan som ett åtagande till mina barn. Jag vill att de ska komma ihåg mig som mer än bara deras mamma, utan som en aktiv deltagare i vår familjehistoria, närvarande i varje värdefullt ögonblick.
